Idag har jag suttit vid köksbordet på Bülow Hubes väg och lyssnat på farmor och farfars berättelser från förr. När de börjar berätta så kan flera timmar springa iväg utan att man märker det. Och jag inser hur lyckligt lottad jag är som har både min farfar och min farmor kvar i livet att de kan berätta de här historierna för mig, och att jag kan uppskatta dem. När jag var yngre hade jag inte tålamod att sitta still och lyssna och eftersom jag inte kunde förstå allt blev jag uttråkad. Nu förstår jag och uppskattar historierna..
Jag lär mig alltid något nytt efter att jag har varit hos farmor och farfar.. Och jag kommer förhoppnigsvis minnas allt de berättat så att jag, när det är dags, kan berätta historierna vidare!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar