Jag känner mig som en sengångare på speed

Jag är jätte stressad! Jag försöker samla ihop mina saker, klä på mig och borsta tänderna samtidigt som jag äter frukost, kollar bussens tidtabell och bäddar sängen. Fast jag känner mig som en sengångare på samma gång. Ni vet de där djuren som typ sover i flera dygn i sträck och när de väl är vakna så masar de sig fram i 1 km/h. Jag "masstresar". Hänger ni med? Jag skulle vilja springa men det känns som att jag inte orkar röra mig fortare än de mycket tilltalande 1 km/h. Så jag kämpar emot, tar i lite och hinner med att diska också. Som en sengångare på speed.


Ikväll blir det Lund med Pegah. Det ska bli jättekul att få träffa hennes kursare. Förhoppningsvis piggnar jag till under dagen.


Bye babies.