Det är mörkt runt omkring mig, som om min ögon var slutna. Ett hårt mörker. Men mina ögon är öppna. Jag fladdrar med ögonlocken, bara för att bevisa det för mig själv. Det svider en aning på min hud, som om någon droppade citronsaft i ett ytligt sår. Ett som täcker min kropp. Världen runt omkring mig verkar ha slutat att existera. Det finns bara jag kvar. Jag och min odugliga mänsklighet. Som i ett vakuum försöker jag andas men det finns ingen luft. Jag kvävs, långsamt. Plötsligt är allting ljust. Stickande ljust, för ljust. En man ser ner på mig samtidigt som han drar handen genom sitt långa vita skägg. Hans ögon är snälla men stränga. Jag sätter mig långsamt upp och blinkar ett par gånger. En värld tar form framför mina ögon.
- Tror du på mig nu då, säger mannen och sveper med handen ut över himmelriket.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar